Meningsfull sysselsättning

Har en tid oroats av att jag inom mitt arbete känt en slags oro och "meningslöshet. Detta är en aning störande i och med att jag arbetar inom rehabilitering av personer med mental ohälsa. Mitt arbete går så att säga ut på att motivera personer att delta i den arbetsorienterade vardagen. Inte så lätt att arbeta motiverande om man själv upplever arbetet som meningslöst...???

Nå, nu läser jag en bok, "Aktivitet & Relation - mål och medel inom psykosocial rehabilitering". Efter några kapitel inser jag att det som kallas meningsfull sysselsättning kan se ut på 97 olika sätt. Det som känns motiverande för mig kanske inte alls känns det för en annan, medan saker jag inte alls upplever motiverande kan i hög grad motivera en annan människa. Vilken AHA-upplevelse!!

Alltså...kanske lösningen ligger i att ta reda på vad var och en anser som motiverande för just henne/honom... Och sedan forma sitt arbete efter det...Man får liksom GILLA LÄGET...

Tänk, jag som så ivrigt predikat om att alla är unika, alla är olika och bla bla bla...Och så har jag gått och missat pointen och i min enfald inte reflekterat över att det för någon kan kännas ytterst meningsfullt att t.ex stryka trosor, trots att jag tycker det är förfärligt slöseri med tid. (Motiverande kan det vara för de känns skönare mot kroppen -> ökat välmående -> insats för att någon skall må bra...)

Ja, vi lär oss varje dag saker som egentligen borde vara självklara. Men som man av födsel och ohejdad vana gått och glömt bort...Ibland undrar man om man överhuvudtaget har blivit ett skvatt klokare genom åren...