Blyglasteknik

Blyinfattat glas är en mycket unik konstart, tack vare den relation som finns mellan glas och ljus. Hur man uppfattar ett blyinfattat fönster växlar beroende på vilken tid av dygnet det är, årstid och väder. Glas är helt enkelt ett levande och mycket vackert material. 

Blyglastekniken är en ganska gammal teknik. Här förenar man med hjälp av en blyskena de färgade glasbitarna. Med hjälp av smält tenn fogas de olika glasbitarna ihop  vid korsningsställen. Den här tekniken lämpar sig bra när det är frågan om stora arbeten. De äldsta arkeologiska fynden av blyglas, där färgen till glaset har fåtts genom målning, är från året 540 och finns i katedralen San Vitale i Ravenna i Italien.   

Själva metoden att tillverka ett blyfönster har förändrats väldigt lite sedan medeltiden. Största skillnaden ligger i några tekniska uppfinningar. Idag skär vi t.ex. glaset med glasskärare och istället för att löda med glödgade järnten så jobbar vi numera med elektriska lödkolvar. 

Såhär går arbetsprocessen till:

(Källa:http://svenska.yle.fi/matochfritid/hobbyartikel.php?id=2328)

Blyinfattningstekniken kräver alltid en hel del skicklighet av konstglasmästaren, framför allt då man bygger upp större fönster med många bitar i. Man måste utöva stor precision i arbetet redan vid utskärningen av glasbitarna, så att varje bit stämmer i storlek med originalteckningen. På så sätt underlättar man för själva monteringsarbetet med blyspröjsen. Man jobbar med s.k. H-profils blyspröjs.

Då alla bitar är utskurna och tillslipade börjar själva monteringsarbetet. Man börjar uppbyggandet i det tilltänkta fönstrets övre vänstra hörn och arbetar sig neråt mot det nedre högra hörnet.

Arbetet börjar med de två första kantblyprofilerna, hela horisontella och vertikala längden. Sedan börjar man montera in bit efter bit med tillkapade blyprofiler mellan varje glasbit. Man måttar blyet med hjälp av glasbitens berörda kant, lägger först in glasbiten i den redan liggande blyprofilen och avslutar med att jobba in den tillkapade blysekvensen mot glasbitens fria sida och in i den mötande blyprofilen. Kapningen av bly gör man med en s.k. blykniv.

Efter varje iläggning av glasbit och blyspröjs är det på sin plats med en liten knackning med hammaren, med en träbit emellan, så att varje glasbit och blyprofil verkligen går så långt in som möjligt. ”Fuskar” man här, så expanderar arbetet millimeter på millimeter och man får problem.
Har glasbiten en böjd, organisk form, så formar man den relativt mjuka blyprofilen efter bitens form.

Då alla bitar och blyspröjs är på plats, så gör man en korslödning med tenn på alla de ställen där bly möter bly. På så sätt ”binder” man ihop arbetet.
Efter detta ”borstar” man in äkta linoljekitt under den öppna blyvingen och stänger till blyvingarna genom att dra’/trycka ner dom med en slät träbit eller skaftet på blykniven. Man rensar bort det kitt som hamnar på glasytan med blykniven och avslutar med att torka av glasytan med t.ex. fin krita eller väldigt fint sågspån, detta för att suga upp oljan från linoljekittet.

Korslödningen görs även på fönstrets andra sida.
Då hela arbetet är färdigt monterar man in blyfönstret i fönsterbågens öppna fals med spikning och kittning.